I förra veckan lämnade Emil Lundberg för Dif. Man kan ha tankar om svek, taskig lojalitet och att lämna skutan i sista minuten utan möjlighet att ersätta med annan spelare, men jag tycker inte man ska tänka så.
Löven sitter inte med skägget i brevlådan utan ersättare. Där Emil lämnat finns sparkapital i Palmebjörk. En Palme i form har tillsammans med Öhman tidigare visat sig vara en lyckad kombination.
Nog för att Lundberg saknas men jag tycker man ska vända på resonemanget. Det är på dessa villkor elithockey bedrivs idag. Det att prioritera en klubb framför egen utveckling och ekonomiska fördelar är liksom inte samma som det var på den tiden då spelarna inte var proffs. Man måste förstå att det är deras jobb, att det är en kort karriär och var en klubb befinner sig i näringskedjan.
Det finns såklart undantag. Skulle tippa att åtminstone Palme och Acke i dagens trupp fått lukrativa erbjudanden. Men hockeyspelare är även människor och i dessa två herrars fall har nog en klubbkänsla kombinerat med var de befinner sig privat fällt avgörandet.
Men åter till Lundberg. Han har hjälpt till att tagit Löven till den position man är i serien i dag. Han har absolut varit en av dem som drivit upp tempo och arbetsvilja i gruppen, och på det sättet också bidragit.
Emils övergång till Dif är också ett kvitto på att han och Löven har varit lyckosamma under säsongen.
Om det finns något som kan kallas omvänd lojalitet så har vi det i fallet Lavander. Han kom som en frälsare för två år sedan, men det har visat sig istället bli en långkörare i skador och förmodade kostnader.
Lavander gör väl sitt bästa, och spelet han visar upp nu gör väl också att han kan gå in i en fjärdekedja. Problemet är väl snarare att pengarna han lyfter från löven inte är vad en fjärdekedjespelare normalt tjänar, iaf i Löven.
Jag tar det nästan för givet att man löser honom från kontraktet efter innevarande säsong. Här hoppas jag att Lava visar lojalitet. Att det hittas en lösning som inte är för kostsam för Löven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar